Något av det viktigaste om man är i en sorts chefposition är att behandla alla sina undersåtar, förlåt anställda, lika. Man måste vara rättvis. Om man som ett exempel inte pallar med en av dem för tillfället betyder det att man inte får palla med någon av dem.
Själv försöker jag generellt jobba enligt management-modellen (ni vet ju att jag har en Handelsexamen) som kallas ”låt dem hålla på”. Inga jävla frågor, önskemål, synpunkter och sån skit.
Det har gått rätt bra.
Problem uppstår dock lätt om det skulle vara så att någon av dessa undersåtar, förlåt anställda, förlåt kontrakterade frilansare plötsligt får en miljard läsare på att skriva om friterad bearnaisesås – och den personen blir en söt liten primadonna som kräver specialbehandling. TYP ATT MAN SKA RINGA DEN OCH SÅNT. Fatta vad jobbigt, då skulle jag plötsligt behöva prata med alla som bloggar här. Sjukt jobbigt.
Tänk då om den random personen skriver så här på Twitter:
(Kom ihåg att vi fortfarande pratar om ett helt hypotetiskt exempel!)
Och kanske om den personen som hot startar den här bloggen.
Då kan man ju verkligen inte ringa upp, fast att man tänkt det (okej det där var ljug, det medger jag direkt) utan måste fortsätta att hålla sig undan.
Lite av ett dilemma.
Eftersom jag inte ser någon annan lösning än att gömma mig skriver jag dessa rader sittandes under mitt skrivbord. För att vara extra säker på att den här random personen – vem som helst kan det vara – inte ska komma hit har jag försiktigt minerat golvet omkring mig med ruccola.
Fortsättning lär följa.
Hmm…du var ju en jävel när du tränade med Kalle…kanske är du lite segare än jag trodde först. Måste nog sätta ett nytt bet hos gamle Hr Backman:/
///T
Bra Tobbe! Dock: Om även detta kommer sluta med trasigt revben så är jag beredd att ge upp omgående!
Jag syr gärna ihop en fight mellan dig och Backman.
Kalle, get to it. jag åker utomlands på måndag så gärna innan dess (dåligt med internetaccess dit jag ska)…men ingen press, jag kan säkert komma ihåg det i mars igen:)
Bikramfight!
Tobbe – jag är som vi säger ”fett oseg”. För mig står F mer för fiffighet än fight…
Hahaha ”minerat golvet runt omkring mig med ruccola”… det blir nog svårtforserat för nån random person
Hoppas det! Börjar bli smått rädd på riktigt. För denna hypotetiska person.
Som chef kan du kanske beordra denna hypotetiska person att köra ett Bikram-yoga-pass…. så kanske han blir mer medgörlig sen
Just det, uppdatera kontraktet med en bikramklausul!
Haxan, man får ju göra vad man kan, eller hur?
Ruccola måste vara som kryptonite är för stålmannen för ”nån random person”
Båda är gröna också, är det inte så? Jag anar en koppling!
Jag tycker det är berömvärt Johan att du vill skapa dig ett arv som den webbredaktör som fick Café.se att tappa över hälften av sin trafik efter att Viktor slutade. Jag kan bara föreställa mig hur imponerade dina chefer och Cafés annonsavdelning måste vara.
Stå starkt, för all del…
Även en kort bloggbeef är bra publicitet, som man ju säger. Tänk på det Andreas!
Äsch, det löser han ju lätt genom att hälla en dunk salladsdressing eller bearnaise över.
Cecilia, paniken… Löste det med lite nyttig selleri precis vid hissarna, så han inte kom ända fram!
Hallååå, nu kan man ju inte gå på lunch heller.. :/
Fick du någon lunch…?
Herregud vad ni är söta. Båda två, fast på heeeeeelt olika sätta. Ungefär som en fräsch ruccola kontra en rejält rökt bacon. Sötnosar!
Haha, tack frun, jag känner mig mest som en tjugo minuter gammal cheeseburgare eller så.
Tror att du kan pusta ut och komma fram och sträcka på benen en liten stund. Enligt säkra källor (twitter) har vem som helst (Backman) gått på lunch. Lycka till!
Twitter är ju den säkraste källan!
AHAHAHAHA gad däm, de här va de absolut roligaste idag xD… *inser att min dag låter lite mindre kul*