Det är en modeblogg

Det är en modeblogg

Det är en modeblogg

Johan Hurtig Wagrell skriver om mode... och sånt.

Världens smalaste ordvitsar #1

Johan Hurtig Wagrell  |  Publicerad för 6 timmar sen  |  Lästid: < 1 minut

Vad har kalkonklassikern Reine & Mimmi i fjällen och Byredodoften Reine de Nuit gemensamt? Inte ett jävla smack! Just därför tyckte jag det var superfnissigt att photoshoppa ihop denna tramsiga ordvitsposter. Varsågod! (Om jag lagt tre timmar av min arbetsdag på detta? Absolut!)

Dela på Facebook
Tweeta

Redaktionen tipsar

5 bättre namn till Frölunda Indians

Johan Hurtig Wagrell  |  Publicerad 2020-09-21 23:16  |  Lästid: 3 minuter

Det rasar namndebatt i landet igen! Matchen går mellan lagen ”Det får man väl inte säga längre i det här jävla landet” och ”Det är problematiskt”, om jag har förstått saken rätt. Ämnet för dagen är hockeylaget Frölunda Indians. Ena sidan är arga för att det känns superviktigt att namnet ska vara kvar och andra sidan är arga för att det känns superviktigt att namnet måste bort, allt medan möjligen tyngre frågor läggs åt sidan.
Därför, i syfte att… eh, ja, jag har väl i ärlighetens namn inget syfte med detta… men ska det vara så ska det vara ju, så här kommer en lista på namn som förhoppningsvis upprör båda sidor på riktigt.

5. Frölunda Sturmabteilung

Nu blir det blixthockey i Göteborg! Kanske man passar på att byta namn på Scandinavium till Örnnästet när man ändå håller på. Spelarna ger full gas från början, stormar fram över isen och annekterar den offensiva zonen. Men eftersom ingen vill röra den svarta pucken förlorar man med 0-45.

4. Frölunda Chokladbollar

Lite för slätstruket för att uppröra ordentligt. Därför är det viktigt att så ofta som möjligt nicka menande mot varandra och tänka på vad laget ”egentligen heter” – då blir det pirrigt! Också bra eftersom det är ett ”luften är fri”-namn. ”Vadå jag sa bara chokladbollar ju, hehe.”

3. Tjing-tjong Frölunda

Enkelt och rakt på sak – upprör dessutom båda sidor. Dels för den nedsättande termen och dels för att ”vafan kineser kan väl inte spela hockey!”

2. Frölunda Hens

Grammatisk kryptonit för Team Det får man väl inte säga i det här jävla landet. Dessutom extra upprörande när motståndarna retas och säger ”hönsgård” och ”hackkycklingar”. Situationen är problematisk. Spelarna överraskar dock, vägrar inte bara att bli könade, utan också att bli tacklade eller stoppade, och vinner därför med det ickebinära resultatet AA–AB.

1. 08 Frölunda

Ut på isen kommer Stockholms stolthet, östkustkrigarna från huvudstaden: 08 Frölunda! Det värsta av allt. Så upprörande att alla sidor förenas i ett unisont ”INTE OKEJ”. Rasism, ignorans och könsidentitetsförtryck i all ära, men inget är värre än att kalla en göteborgare för nollåtta. Jag känner själv att detta är över gränsen. Jag tog det för långt, förlåt. Vi bryter här.

Dela på Facebook
Tweeta

Redaktionen tipsar

Stiltips! Så döljer du att du är nazist så du kan fortsätta vara med i SD

Johan Hurtig Wagrell  |  Publicerad 2020-09-16 15:22  |  Lästid: 3 minuter

Hallå alla Sverigevänner därute, nu kommer det ett inlägg riktat specifikt till alla killar och tjejer i Sverigedemokraterna som hyser rasistiska och/eller nazistiska åsikter. Det har ju visat sig flera gånger att när Expressen och journalisten David Baas avslöjar ens åsikter så måste man lämna partiet – men fram tills dess går det kanon att gotta sig med såväl nazism som rasism.

Regeln är alltså: I mindre grupper med partikamrater – tummen upp för nazisnack. När Jimmie får frågor om det i SVT – tumme ner. Man får förmoda att det däremellan är en glidande skala för hur ärlig man kan vara med sitt rasideologiska rankande och var gränsen går exakt är bortom denna bloggs kompetensområde. Här pratar vi ju mode!
Därför följer nu en liten stilguide. Så här kan du enkelt dölja dina nazisympatier och ändå förmedla att du är 100% stolt Sverigedemokrat – i alla fall tills David Baas får se din internethistorik.

SD-keps, 88:-
Tycker du att arier är bättre än slaver? Det får man visst inte säga längre i det här landet (tack så jävla mycket, David Baas). Tyck det i stället i smyg och sätt denna chica keps på skallen.

SD 2018-piké, 420:-
Pirrar det i magen av lust att skrika ”hell seger” så det ekar över hela Haninge? Skrik ”heja Jimmie” och skriv din nazihälsning till en kompis på FB istället (obs ej David Baas).

Svart eller grå kavaj, 1939:-
Tycker du att människor med rötter på kontinenten Afrika luktar skit, att det är nice att hänga med NMR och att du är en arisk krigare? Då har jag ett supertips! Tyck det så mycket som det bara går, med likasinnade partikamrater. I smyg. Högt säger du saker som ”jag gillar Sverigedemokraterna, men på tal om nazism och rassnack och sånt så gillar jag inte det, varken då eller nu”. Om möjligt, se gärna till att David Baas hör när du säger den där rappakaljan. Och hela tiden har du en grå kavaj som döljer åsikterna ni låtsas inte har i partiet att göra. Obs, när du är på lågprisvaruhuset och ska köpa kavaj, se till att den sitter lite tajt över magen och är kort baktill så att du får den så eftersträvansvärda ankstjärten.

Sammanfattning: Bär SD-keps för att signalera ”Sverigedemokraterna – vilka kingar!” och fortsätt älska nazism, men gör det i smyg så ingen utanför partiet kan avslöja dig. Och in the name of fäderneslandet – tvätta händerna!

Dela på Facebook
Tweeta

Redaktionen tipsar

Uppdaterad 2020-09-16 17:47

En värdig man går på café

Johan Hurtig Wagrell  |  Publicerad 2020-08-25 16:10  |  Lästid: 3 minuter

Han hör inte hemma här, det är enda förklaringen till att det som händer faktiskt händer.

Vissa människor lyser kraftigare än andra, håll med om det. I vilket rum som helst finns det ofta någon som drar blicken till sig. Som sticker ut. Som noteras, som har en parans över sin person. En märkbar aura. Den äldre mannen som sitter bredvid mig på Espresso House är definitionen av en sådan.

Han hör inte hemma där. Han ska röra sig i maktens korridorer. Ännu hellre sitta värdigt i maktens korridorer och låta underhuggarna, som är många, röra sig runt honom. Minen är sträng. Hans vita hår är tillräckligt bevarat för att vara struket bakåt i en diskret frisyr. Den blå kavajen är väldigt dyr och har samtidigt hängt med länge nog för att motivera investeringen. Näsduken i bröstfickan har suttit där ledigt lika länge, utan att ens vara nära att fungera som något annat än utsmycknad. Han fäller upp en gammal men stilren laptop – den ser tung ut på ett exklusivt sätt, i rostfri nyans, förmodligen designad av Porsche eller något sådant. Strömsladden han kopplar in har en transformator stor som en guldtacka. 

Bredvid datorn öppnar mannen en läderinbunden skrivbok och antecknar något med eftertanke och återhållen skrivstil. Han stannar upp, tittar i fjärran, smakar tankfullt på sina glasögon och skriver sedan lite till.

Han hör inte hemma här på Espresso House.

Han hör hemma på ett ställe med vita dukar, där vitklädd personal ställer ner vita kaffekoppar utan logotyp framför honom. Där han kan sitta i lugn och ro.

Det är enda förklaringen. 

Till att det som händer händer.

För nu är hans kaffebeställning klar och han reser sig för att hämta den. Då han vänder sig om måste hans blänkande svarta oxfordsko – kan det vara Alden cordovan? – fastna under strömsladden, för i steget mot disken river han ner datorn.

PANG!

Anteckningsbok, penna, laptop – allt rasar i golvet med en smäll så hög att caféets samtiga ögonpar vänds mot honom. Jag sitter med brusreducerande lurar och lyssnar på en podcast och det låter ändå som att en dator krossas inne i mitt huvud. Vi håller andan kollektivt.

Mannens reaktion?

Ingen.

Möjligen spänner han läpparna en aning. Möjligen blinkar han sakta och andas ut genom näsan, en pust som säger ”det där var ju olyckligt”. Men i stort sett, reaktion: noll.

Med omsorg i sina rörelser lägger han tillbaka alla saker på bordet och hämtar sitt kaffe. Efter bara någon minut sitter han där igen och antecknar i sitt block. Som om ingenting oplanerat skett.

Caféet andas ut synkroniserat. Vi övriga byter hastiga blickar med varandra. ”Hände det där verkligen?” ”Nej jag tror inte det.”

Lugnet återfinner sig sakta i lokalen.

Så ropas det återigen från disken. Mannens smörgåsbeställning är redo att hämtas.

Han gör en ansats att resa sig men stannar upp. Det ser ut som att han rycker till, en centimeter bara, och fastnar sedan helt i rörelsen. Som att han böjd över bordet plötsligt fryser till is.

Hela caféet drar efter andan, följer noga händelseutvecklingen.

Utan att röra någon annan del av kroppen lyfter han så, med extrem försiktighet, undan sin fot från strömsladden. Noggrannheten är total. Han är en extremt skicklig kirurg som utför sitt livs svåraste operation. Ingen har tidigare lyckats. Sekunderna släpar sig fram. Till slut är foten fri. 

Caféet andas ut. Lättnaden är fullständig.

Då reser han sig och slår huvudet med full kraft i lampan som hänger över bordet.

KLONG!

Mannens vita hår frontalkrockar med stålet i lampskärmen. Lampan slocknar och pendlar vilt i rummet. 

”OJ!” hör jag från någon i andra änden av lokalen.

Mannens reaktion?

Ingen.

Möjligen greppar han väl hårt om bordsskivan när han sätter sig ner igen. Möjligen mumlar han ”det var då jävlar…” genom sammanbitna tänder.

Möjligen är det också så att han tappar aptiten, inte känner sig så värst hungrig längre.

För han blir sittande. Smörgåsen får vänta.

Ett smalt streck av blod rinner ner över tinningen.

Och så fortsätter han skriva i sin bok.

* * *

Dela på Facebook
Tweeta

Redaktionen tipsar

Uppdaterad 2020-08-26 10:11

Tunnelbanan Fashion Week 2020

Johan Hurtig Wagrell  |  Publicerad 2020-08-20 16:47  |  Lästid: < 1 minut

Missa inte alla mina streetstylebilder från Stockholms tunnelbanas modevecka 2020.

Byxor: Our Legacy Warehouse x Stüssy

Strumpor: Buzz Rickson’s, replika av amerikanska arméns sportstrumpor 1953

Skor: Needles x Docksta Skofabrik collab

Kedja: Göran Kling för Bauhaus

Dela på Facebook
Tweeta

Redaktionen tipsar

”Jag älskar svart humor”

Johan Hurtig Wagrell  |  Publicerad 2020-08-20 16:32  |  Lästid: < 1 minut

Jag har precis skrivit klart version tre av det bokmanus jag pillat med senaste åren. En spänningsroman med inslag av humor. Större delen av boken har jag skrivit på caféer runt om i stan. En gång började en servitör snacka med mig, nyfiken på vad jag arbetade med.

”Det är typ en deckare”, förklarade jag.

”Shit vad spännande, med mord och sådär?”

”Precis, fast jag är komiker också så det blir förhoppningsvis roligt också.” Jag hörde hur det lät och la till: ”Alltså kanske i dialoger eller, typ att nån kommer med nån sarkastisk kommentar eller så.”

Han var inte riktigt med på tåget.

”Vadå, inte roligt?”

”Jo men tänk typ svart humor.”

Han sken upp.

”Shit vad coolt, jag älskar svart humor! Det är det bästa jag vet!”

En läsare redan, tänkte jag. Nice!

”Jaha, men då är det kanske en bok för dig”, sa jag.

”Fast jag kollar mest svart humor på film.”

”Jaså? Okej.”

”Typ med Eddie Murphy. Så jävla rolig!”

”Jaa…”

”Chris Rock är också bra.”

Dela på Facebook
Tweeta

Redaktionen tipsar

Uppdaterad 2020-08-26 10:10

Äntligen lite goda nyheter kring corona!

Johan Hurtig Wagrell  |  Publicerad 2020-07-08 12:51  |  Lästid: < 1 minut

Det är svåra tider. Covidviruset drabbar oss alla, både direkt och indirekt. Många har någon i sin närhet som avlidit. Sjukhusen går på knäna över hela världen, människors privatekonomi har det tufft och samhället läcker pengar. Nyheterna rapporterar den ena ledsamma nyheten efter den andra. Det är mörker nästan hela tiden.

Därför är det VIKTIGT att vi också tar oss tiden att glädjas ordentligt när vi nås av positiva besked, av ljusa nyheter. Att vi tillåter oss att knyta näven i fickan och tänka: ”YES!”

Dela på Facebook
Tweeta

Redaktionen tipsar

Uppdaterad 2020-07-08 12:51

Klädkodskingarna 2020

Johan Hurtig Wagrell  |  Publicerad 2020-06-16 11:05  |  Lästid: < 1 minut

”Fyra nyanser av grått”

eller

”Mormoner kör Casual Friday”

eller

”Vi sa stoppa in HÖGRA sidan, Roger!”

eller

”Han vände uppochner på allt när han tog tröja med krage – men sån är han, Vilgot.”

eller

”Abonnerat för konferens av Innebandy Consulting AB”

Dela på Facebook
Tweeta

Redaktionen tipsar

Uppdaterad 2020-06-16 11:05

Kaffeklunken höll på att döda mig

Johan Hurtig Wagrell  |  Publicerad 2020-06-10 14:35  |  Lästid: < 1 minut

Jag kommer till caféet jag behandlar som mitt kontor och ser att min plats är ledig, men att förra gästens kaffeslatt står kvar. Jag flyttar på den och börjar jobba. Håller på med slutredigering på deckaren jag arbetat med i två år. 

Skriver för fullt och dricker min kaffe med mjölk. Knappar på datorn och antecknar i en röd bok. Fokuserar med white noise i hörlurarna och färdigställandeiver. Och kaffe. 

Det går framåt med bra takt, jag är i zonen. För varje klunk märker jag att mitt mjölkiga kaffe svalnar allt mer, men det är fortfarande gott. Skriver lite till. Antecknar. Sträcker mig efter kaffet. Tar en stor klunk.

Fyller munnen med svart kaffe.

Det är kallt. För det har stått där länge.

Jag har tagit fel kopp.

Jag har tagit det lämnade kaffet.

Lämnat av en ohygienisk person som läppat på koppen med sin herpes och covid-besudlade mun, får man förmoda. Allt är över för mig.

Detta inser jag medan jag fortfarande har munnen full av herpeskaffe och för en sekund är jag paralyserad av panik. Vad ska jag göra?

Spotta det rakt ut som om jag är med i en fars?

Diskret (och med värdighet höll jag på att skriva) spotta tillbaka det i koppen?

Nej, det blir alternativ nummer tre, att svälja och motvilligt känna hur min nära förestående död rinner ner i strupen.

Återstår endast en sak: Publicera detta inlägg och sedan bryta upp caféets toalettskåp i jakt på lite propplösare som jag kan gurgla. Kanske kan kaustiksoda bli min räddning!

Annars hörs vi aldrig mer och då vill jag tacka för den här tiden.

Med frätskadade herpeshälsningar,
Johan

Dela på Facebook
Tweeta

Redaktionen tipsar

Uppdaterad 2020-06-10 14:35

Sommarens it-plagg och oväntad stilinspiration

Johan Hurtig Wagrell  |  Publicerad 2020-06-04 14:36  |  Lästid: 2 minuter

Vi samkörde Mors Dag med releasefesten för min nya sommarskjorta. Otroligt smart. Skjortan är kortärmad, från Our Legacy, sitter perfekt slappt och är gjord i mjukt terry-liknande material. Denna kalaskombo skedde på utmärkta kvarterskrogen (inte vårt kvarter dock) Agnes på Norra Agnegatan. ”Man beställer champagne och spädgrisen direkt, så kan man välja bland resten sen”, som jag sa HELT OIRONISKT när vår bordsgranne frågade vad vi hade fått in. De har jättemycket annat bra också, det är bara att jag aldrig lyckats komma runt den ugnsövernattade kultingen. Rekommendation påredära således.

Ej i bild: uppäten spädgris

Kortärmad skjorta var ju grejen redan förra och förrförra sommaren, men då var det mer mönster, rayon, Magnum P.I. som var nyckelord. Jag hade till och med ett skämt som funkade när jag hade mönstrad skjorta: Nu är jag bara ett par pilotglasögon ifrån att se exakt ut som Günther.

Hursomhelst, denna säsong är det mer 60-talsmjukis man ska sikta på. Torr och inrutad akademiker eller salaryman som slappnar av en smula på semestern. En sån man som fnyser åt t-shirt, ”det är ett underplagg”, och som har en favoritbourbon. Lite också en James Bond-typ-agent, som kanske symboliserar ett uppbrott från ekorrhjulet, vad vet jag. Jag har i alla fall tittat drömskt på serien The Marvelous Mrs. Maisel (också rekommendation!) och i synnerhet på pappa Abe under semesteravsnitten i Catskills. För då lägger Abe bort de tunga tweedkavajerna från vardagen och trippar runt i kortärmade skjortor och polo shirts, gjorda av mjuka och gissningsvis nyuppfunna syntetmaterial. I sommar lär vi av Abe! Även om jag mest får höra att jag är lik Kristove i Robinson.

Mustaschen! Drinken! Armhåret!
Dela på Facebook
Tweeta

Redaktionen tipsar

Uppdaterad 2020-06-04 14:36